I bland undrar man om man dömer en själv lite för hårt.. Jag har alltid sett mej som en person som inte är speciellt duktig på nånting. Väldigt medelmåttig! Jag är väldigt försiktig och ganska tystlåten av mej, osäker på mej själv i vissa situationer och är " rädd" för att göra fel..
Allt jag lärt mej på utbildningen känns som bortblåst, å jag i frågasätter om jag ens klarar av mitt yrke!
I bland känns det svårt med planeringar, fantasin finns inte där och brist på kreativitet.. Utvecklingssamtal har jag ännu inte haft med någon förälder och det känns skrämmande! Vad säger man, hur säger man saker? Allt sånt kan jag stressa upp mej över.. Allt har ju sin första gång och allt blir lättare ju mer erfarenhet man får! Kanske dags att börja peppa sig själv i stället för att intala sig att jag inte kan!!