Jag har alltid sett mej själv som en person med mkt tålamod, men nu börjar jag tvivla starkt!! eller så kanske det beror på den ständiga tröttheten som gör att jag tappar humöret väldigt fort..

Gumman har blivit sååå besvärlig vid alla läggningar, kväll som dag.. hon sparkas, bökar i famnen, ska bara klättra å skriker.. ögonen rullar för hon är jätte trött, å så fort hon känner att hon börjar somna så börjar hon skrika.. å när hon väl lyckats somna lite djupare försöker jag försiktigt lägga ner henne i sängen, men jäkla direkt snurrar hon runt å ska börja klättra *arggggghhhh*

i går bökade hon i 2 timmar innan hon väl somnade..

 

Jag vet inte vad det kan bero på, hon har lltid sovit bra innan.. jag tror att det beror på att hon utvecklas så mkt nu, så hon bearbetar allt hennes klättrande å krypande i sömnen, hon får aldrig ro i kroppen!

sen när hon väl somnat å man ser på det underbaraste som ligger i sängen får man dåligt samvete för att man blivit irriterad å arg, hon är ju bara ett barn <3

 

det blir nog bättre med tiden!